Senaste inläggen

Av Erik - 5 oktober 2013 18:00

I området där vi bor har hela våren, sommaren, sensommaren och tidig höst varit mycket torr jämfört med förra året. Trots det torra och fina, varma vädret, verkar hästar ha drabbats av bärrandsröta i år. Våra egna hade förra året inga som helst problem med röta, fastän det var konstant nederbörd i princip hela året med få undantag. Det var mycket blött i markerna förra året.


De flesta tycker annars att bärrandsröta uppstår när det är lerigt och geggigt i hagarna, men i år verkar det ha varit annorlunda. Vi själva kan inte skylla på blött väder, eller leriga hagar, eller för den delen hårt belastade hagar eftersom vi har ganska stora marker jämfört med andra hästägare.


Här är en länk till ett examensarbete om White Line Disease. Däri kommer man fram till att WLD orsakas till 50% av bakterier och 50% svamp.

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002207/01/Exarb3.pdf


Funderingarna går då kring vad som är orsaken till denna uppkomst av bärrandsröta och det svar som ligger närmast till hands är marken i sig självt. Inte alltid har problemen varit så stora med bärrandsröta, utan de verkar ha eskalerat under senare år.


Hos oss har vi jordig åkermark samt kalhygge, gammal granplantering. Hos somliga andra har det varit sandig mark.


Gällande marken verkar inte texturen som sådan inverka, eftersom folk även med sandig mark har haft problem med bärrandsröta. Då går tankarna till pH-värde i marken. På diverse diskussionsforum på nätet pratas det om försurning och dess inverkan på hästarna. Försurad mark gör att växterna tar upp mineraler och näringsämnen på annat vis än om marken inte är försurad.


Spelar temperaturen roll? Förra året var en relativt kall sommar. I år var det en väldigt varm sommar.


En tanke som vi själva har är att försöka ordna med kalkning av vår åkermark. Kalhygget är svårare att sprida kalk på, eftersom det är stubbar och diverse andra hinder i vägen för att köra däröver med traktor.


För vår del har vår mark varit hästfri i många år innan vi flyttade in hit. Inga andra djur har beträtt markerna på 20-talet år.


Förr om åren har vi stundtals haft problem med bärrandsröta hos hästarna, olika mycket beroende på var vi haft hästarna inkvarterade.


Kan det vara så att det som orsakar bärrandsröta är någon slags bakterie kanske från hästarnas träck som sedan får fäste i deras hovar om markbetingelserna medger bakterierna/svampen (eller vad det nu kan vara) att leva gott? Lågt pH i hästens tarmar plus lågt pH i marken kanske är gynnsamt för det som är orsaken till bärrandsröta?


Vad händer med försurad mark? Mark försuras pga surt regn (orsakat av industriutsläpp m.m) som faller ner. Det sura nedfallet leder bl a till att kalcium och magnesium blir mer lösligt och på sikt utarmas jorden på dessa mineraler eftersom de spolas bort av vatten. Svaveldioxid från det sura nedfallet binder koppar och zink och gör dessa mineraler oåtkomliga för växterna. Man kan se resultatet av detta genom en mineralanalys av sitt grovfoder som då många gånger visar på höga halter av järn och mangan och låga halter av koppar och zink.


Koppar verkar ha visat sig viktig när det gäller bärrandsröta. Det finns så kallad “blåstenssalva” (kopparsulfat och vaselin) som har varit använt både mot strålröta och bärrandsröta. Behandling med blåstenssalva eller lösningar med kopparsulfat och vatten har för många varit verksamt mot strålröta och bärrandsröta.


Något annat som också haft effekt på bärrandsröta är en blandning av äppelcidervinäger och vatten i lika delar. Lösningen kan med fördel borstas in i det angripna området. Exakt hur denna lösning fungerar är inte klarlagt vad jag vet, men jag antar att det har med pH-värdet att göra.


Det finns utöver kopparsulfatblandningar och äppelcidervinägerblandning olika sätt att få bukt med bärrandsröta och/eller strålröta. Vilka fungerande behandlingsmetoder har du hört talas om, eller använt dig av?

ANNONS
Av Erik - 31 juli 2013 20:58

Hästars hovar anpassas efter och får sin form av miljön hästarna lever i. En vild häst som lever på mjuka gräsmarker har en hovform och hovkvalitet som skiljer sig mot den häst som lever i stenig terräng, om Darwins teorier får göras gällande, "survival of the fittest", dvs den bäst lämpade överlever.

 

Om vi skulle låta hästen vara helt naturlig, skulle vi låta bli att verka dess hovar helt och hållet. Resultatet skulle då i många fall bli gravt överväxta hovar, och hovar som bryts sönder. Inte så vackert för ögat med andra ord och inte nödvändigtvis skulle hästen bli bekväm med dessa hovar. När vi sätter oss på hästens rygg lägger vi helt plötsligt till ett antal kilo och även om hästen går bekvämt utan ryttare, kan den med ryttare bli öm. Så hur löser vi detta problem? Om vi låter bli att verka hästens hovar helt och hållet och lämnar dem åt sitt öde, kanske vi får låta bli att rida/köra den då hovarna ofta blir fula och ojämna och inte nödvändigtvis bekväma. Om vi däremot verkar hästens hovar mot den hovform som hästar i stenig terräng har, finns en chans att få boots att passa på hästen under de stunder då vi vill rida den. I hagen är det ofta mjuk mark och där klarar sig hästen väl oavsett vilken slags hovar den är född med.


En häst som är väl anpassad till stenig terräng har hårda hovar och får som förtjockat material längs sulkanten. 

Vår avel selekterar sällan på hovkvalitet. För oss är ofta bra hovkvalitet lika med hårda hovar som är anpassade till ett liv i stenig terräng. Mjukmarkshovar är för oss ofta hovar som vi kallar vara av dålig kvalitet, men det är egentligen en naturens anpassning för hästen i det klimat den lever i. 


Problemet med mjukmarkshovar är att de sällan passar in i våra liv med hästar, då vi oftast vill rida och köra hästen på hårda och nötande underlag, mjuka ängar att rida på är det ont om. Så vad gör vi om vi har mjukmarkshovar? Vi försöker verka dem så att de till sin form liknar hårdmarkshovar. De kommer då att passa bra i någon av de boots som erbjuds på marknaden, men hästen kommer inte nödvändigtvis att bli oöm barfota - inte ens någonsin. Det handlar inte om att hästen härdas eller ej, utan dess genetiska förutsättningar medger inte att den kommer tåla hård mark bra. Har man en häst med sådana här hovar, bör man använda boots på den när man rider den på underlag där den inte är bekväm utan hovskydd. Rider man en häst barfota, och den inte är bekväm utan boots, kommer den att dra på sig spänningar i sin kropp.


Hästar med metaboliska problem eller brister kan rehabiliteras och få förändrade hovar, men generellt sett om inga störningar föreligger, kan man inte påverka hästens hovkvalitet. Om man tror att hästens hovar lider brist av något, så rekommenderar jag att läsa denna artikel:

http://shop.textalk.se/shop/6518/art95/14325595-d5ad79-Fodra_hovar.pdf

(mer finns att läsa på www.hovbalans.com)


Dålig form på hovar, dvs hovar som inte har en naturlig form utan är verkade eller skodda felaktigt under längre tid och genom detta har fått deformerade hovar, kan verkas för att få en naturlig form igen. Det är svårt att se vad som är naturligt för hästen om den har en deformerad hovform, det kan ta en tid innan det visar sig vad som är vad. Ibland visar det sig att hästen har så kallade "hårdmarkshovar" medan det andra gånger visar sig att den har hovar som tycks vara mjukare i hornet.

ANNONS

Presentation


Jag heter Erik Källgren och är utbildad hovslagare verksam främst i norra Östergötland. Jag åker dock på en del uppdrag i andra delar av landet. Vill du ha hjälp av mig, hör av dig så kan vi se om det går att ordna något.
www.erikkallgrenshovslageri.se

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ erikkallgrenshovslageri med Blogkeen
Följ erikkallgrenshovslageri med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se